 |
 Minnesfondens uppdrag Stadgar Ekonomisk information Styrelse Om Anna LindhSagt om Anna Lindh Anna Lindh om... Minneshögtiden Bildgalleri Kontakta oss |
 |
| Om Anna Lindh |
|
Biografi Sveriges utrikesminister Anna Lindh föll offer för det oförklarliga våldet då hon rörde sig fritt i ett varuhus mitt bland folk. Hennes tragiska död stod i skarp kontrast till det hon trodde på och kämpade för – ett öppet samhälle där människor utan oro skulle kunna vistas på allmän plats, uttrycka sina åsikter, bli respekterade oavsett etnisk tillhörighet, kön eller religion. Anna Lindh föddes den 19 juni 1957 i Stockholm. Hon var konstnären Staffans och småskolläraren Nancys äldsta barn. Anna och lillasyster Sara växte upp strax utanför Enköping i ett hem öppet för samtal och med en omvittnat tillåtande atmosfär. Då Anna Lindh var tolv år engagerade hon sig politiskt och gick med i SSU (Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund) i Trögd, en liten SSU-klubb i hemtrakten. Året var 1969, samma år som Olof Palme blev partiordförande för socialdemokraterna och statsminister. Anna Lindh fångades av Olof Palmes internationella engagemang. Vid den här tiden gällde det protesterna mot Vietnamkriget och hon arbetade hårt för att Enköpingsborna skulle bli medvetna om vad som hände i Vietnam. Anna Lindhs politiska karriär hade bara börjat. Socialdemokraterna behövde unga krafter. Anna Lindh var ett namn som fördes fram och hon nominerades till riksdagsvalet år 1976. Socialdemokraterna förlorade och tvingades efter nära 40 år lämna regeringsmakten. För 19-åriga Anna Lindh blev det en plats i kommunfullmäktige i Enköping i stället för en i Riksdagen. Anna Lindh läste till en jur kand vid universiteten i Uppsala och Stockholm. År 1982, samma år som hon blev klar med sina studier, vann socialdemokraterna valet och Olof Palme blev åter statsminister. Senare fullgjorde hon även sin tingsmeritering. Anna Lindh var en av flera unga kvinnor som kom in i riksdagen det året. En annan var vännen Mona Sahlin. Margot Wallström hade valts in tre år tidigare. De tre följdes åt genom åren och stöttade varandra för att få ihop politisk karriär med familjeliv. Mona Sahlin och Margot Wallström har liksom Anna Lindh innehaft flera statsrådsposter, Margot Wallström blev även EU-kommissionär. Men än var det några år kvar till politikens toppositioner. Vid ordförandevalet i SSU år 1984 blev Anna Lindh det enande namnet efter förbundets uppslitande strider som pågått sedan 1970-talet. Hon hade inte gett sig in i konflikterna utan i stället hade hon försökt medla mellan de mest stridbara. Hon valdes till SSU:s första kvinnliga ordförande. Under sina sex år som ordförande bröt hon den manliga dominansen, väckte opinion i miljöfrågor och hennes engagemang i de internationella frågorna gav många kontakter, personer som hon senare mötte som utrikesminister. År 1991 valdes Anna Lindh in i socialdemokraternas innersta krets, det verkställande utskottet. Under Anna Lindhs uppväxt var teater, konst och musik ett naturligt inslag i hemmet. Under socialdemokraternas oppositionsår 1991-94 kunde hon ägna sig åt kulturintresset i sitt arbete. Hon blev kultur- och fritidsborgarråd i Stockholm och utsågs även till ordförande i Stockholms Stadsteater. Hon följde också Folkoperans repertoar i Stockholm och besökte ända sedan starten varenda operauppsättning. För statsminister Ingvar Carlsson var Anna Lindh ett självklart val till statsråd i den jämställda regering han bildade efter valsegern år 1994, en regering som bestod av lika många kvinnor som män. Hon utsågs till miljöminister. Statsfinanserna var till en början i kris och hon tvingades att dra ned på miljöinsatserna. I stället skärpte hon miljölagstiftningen. Tillsammans med bland andra den danske miljöministern Svend Auken arbetade hon för ett miljöprogram för Europa. Hon blev också huvudansvarig för tillämpningen i Östersjöområdet av handlingsprogrammet Agenda 21 som innehöll mål och riktlinjer från FN:s miljömöte i Rio de Janeiro år 1992. Efter riksdagsvalet år 1998 fick Göran Persson fortsätta som statsminister. Han utsåg Anna Lindh till utrikesminister i sin nya regering. Hon fick därmed ansvar för Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik, mänskliga rättigheter samt svenska medborgares rätt och intressen i främmande länder Olof Palme var en ledstjärna för Anna Lindh och samtidigt var hon väl medveten om att förhållandena i världen ändrats sedan hans död år 1986. De mänskliga rättigheterna stod i centrum för hennes handlande, där alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Anna Lindh var angelägen om ett starkt Förenta Nationerna och hon ville att EU skulle föra en gemensam utrikespolitik för att undvika hotande konflikter. Det internationella arbetet skulle bygga på konfliktförebyggande insatser. Anna Lindhs första stora uppgift som utrikesminister blev att engagera sig i konflikten mellan Kosovos befrielsearmé och Serbiens militärmakt. Nya stora kriser följde: Terrorattacken mot World Trade Center i New York, USA:s bombningar av Afghanistan, Irakkriget. Då kriget mot Irak inleddes i mars 2003 sade Anna Lindh att ”ett krig som förs utan stöd i FN:s stadga är ett stort misslyckande”. Anna Lindh blev med åren en varm anhängare av EU. Då Sverige var ordförande i EU första halvåret 2001 spelade hon en framträdande roll. Hon hade också en central uppgift inför Sveriges folkomröstning om EMU och förespråkade ett inträde i den europeiska valutaunionen. Men bara tre dagar innan svenska folket skulle lägga sin röst för ett Ja eller ett Nej till euron avled Anna Lindh, 46 år, av skadorna vid knivöverfallet på varuhuset NK i Stockholm. Anna Lindh dog den 11 september 2003. Anna Lindh 1957 - 2003 Anna Lindh var vid sitt frånfälle statsråd och chef för Utrikesdepartementet med ansvar för utrikes- och säkerhetspolitik, mänskliga rättigheter och svenska medborgares rätt och intressen i främmande länder Hon föddes den 19 juni 1957 i Enskede, Stockholm och avled den 11 september 2003 i Stockholm. Hon var gift med framlidne landshövdingen Bo Holmberg. De hade två barn tillsammans. Utbildning 1982 Jur kand vid Uppsala och Stockholms universitet Befattningar och uppdrag 1981–1983 Ordförande i Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU) 1982–1983 Tingsnotarie, Stockholms Tingsrätt 1982–1985 Riksdagsledamot samt ledamot i skatteutskottet 1984–1990 Ordförande i Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU) 1991– 2003 Ledamot av Socialdemokratiska partiets verkställande utskott (VU) 1991–1994 Kultur- och Fritidsborgarråd i Stockholm samt ordförande i Stockholms Stadsteater 1994–1998 Statsråd och chef för Miljödepartementet 1998– 2003 Statsråd och chef för Utrikesdepartementet |
 |